Jag har läst så mycket negativt om igångsättningar av förlossningar att jag till slut kände att jag ville dela med av min positiva upplevelse. Att bli igångsatt var det absolut sista jag ville vara med om. Särskilt efter att ha läst och hört på föräldrautbildningen att en igångsättning ofta blir utdragen, smärtsam och mest troligt slutar med snitt. Jag var livrädd när vi satt där i bilen på väg in till den avtalade igångsättningstiden. Men istället för en utdragen och smärtsam förlossning gick det fort och lätt. Så här gick det helt enkelt till när Elmer kom till världen.

Jag var beräknad till den 1 oktober men det skulle ju dröja ytterligare två veckor innan Elmer ville titta ut. På onsdagskvällen den 9:e oktober började jag känna av lättare värkar. De kom med ca 20min mellanrum och jag var stensäker på att nu var förlossningen äntligen på gång. Dagen efter hade jag min sista kontroll hos barnmorskan inbokad och jag tänkte att att den skulle jag nog inte behöva på gå på. På morgonen avtog dock värkarna så vi åkte in på den sista kontrollen och under dagen var jag sedan värkfri. Barnmorskan på mödravården sa att hon trodde att förlossningen skulle komma igång av sig själv men vi fick ändå en tid för igångsättning inbokad den 16 oktober. Något som jag verkligen hoppades på att få slippa.

På torsdagskvällen tilltog värkarna igen men med hjälp av alvedon lyckades jag sova på natten. Återigen klingade värkarna av under dagen och så här fortsatte det sedan under både fredagen och lördagen. På söndagen var jag både trött och ledsen efter flera nätter utan riktig sömn, så jag ringde in till förlossningen för att fråga om råd. Jag fick svaret att det inte var så mycket de kunde göra men att jag givetvis kunde få komma in för att få något att sova på. Jag ville ju dock inte sova utan var mest frusterad över att det aldrig drog igång och jag började tvivla på min förmåga att föda naturligt. Jag fortsatte att ha kraftiga värkar kvälls- och nattetid. På måndags- och tisdagskvällen hade jag värkar med bara 8 minuters mellanrum och varken alvedon, värmekuddar eller varma duschar var till någon större hjälp.

Trots att jag hoppats att Elmer skulle komma självmant så var nu den 16:e oktober kommen och strax före kl 7.00 på morgonen satte vi oss i bilen för att åka mot Visby. Vi hade fått en tid för igångsättning kl 8.00 och jag var så nervös i bilen att jag knappt visste var jag skulle ta vägen. Väl framme på BB blev vi mottagna av en sköterska som visade in oss i ett förlossningrum. Hon var varm och behaglig och jag kändes mig genast lugnare. CTG-apparten kopplades på. de tog mitt blodtryck och mätte min kroppstemperatur. Joakim packade in våra väskor och vi tog några sista bilder på magen. Vid 8.30 kom vår barnmorska in. Hon gjorde en undersökning för att kontrollera hur pass mogen min kropp var och det visade sig till min stora glädje att jag var öppen 4cm med buktande hinnblåsa. Hon tyckte då att det bästa vore att de spräckte hål på fosterhinnan för att få igång värkarbetet. Hon skulle kontrollera med förlossningsläkaren att det var ok och strax efter kl 9.00 kom förlossningsläkaren in och gav klartecken att spräcka hål på hinnan. De förberedde för värkstimulerande dropp genom att sätta en kanyl i armen något som är lättare sagt än gjort på mig. Tror det var en barnmorskestudent som efter ett tiotal försök till slut lyckades hitta ett kärl i armen. Strax före kl 10.oo spräckte man fosterhinnan och fostervattnet forsade ut. Fostervattnet var mekoniumfärgat och det trodde man berodde på att Elmer blivit stressad av alla värkar under veckan. Värkstimulerande dropp kopplades på men stängdes snart av då värkarbetet kom igång så bra av sig själv. Jag fick in ett ståbord och en värmekudde och tyckte att värkarna var väldigt hanterbara.

Strax efter 11.00 kom en bestämd liten mattant in och frågade om jag ville ha lunch. När jag frågade vad det var som bjöds meddelade hon att det serverades rotmos och köttkorv. Något som jag inte var så sugen på. Istället erbjöds jag yoghurt, nyponsoppa och en banan vilket jag tacksamt tar emot. Jag hade ju nästan inte fått i mig någon frukost alls på morgonen.

Vid 12.00 började värkarna kännas starkare och jag fick testa på lustgasen. Jag tyckte den fungerade bra och gav en lugnade effekt.  Det var skönt att tänka bort smärtan och koncentera sig på andningen. Jag satt och låg i sängen om vartannat och när värkarna intensiferades så ökade de på lustgaskoncentrationen. Men till slut kände jag att lustgasen inte hjälpte och trots att jag innan tänkt att det här med epidural verkade läskigt bestämde jag mig för att testa. I efterhand vet jag att jag under denna dryga timme mellan 13.00-14.00 öppnade mig från 5-10cm. En narkosläkare kom in och la epidural och jag upplevde det inte alls som smärtsamt eller obehagligt. När epiduralen var lagd ville barnmorskan att jag skulle stå på knä i sängen vilket jag också gjorde en stund. Snart började värkarna ändra karaktär och jag kände ett tryck neråt. Barnmorskan ville att jag väntade lite med att trycka men snart var det dags att börja krysta. För att få riktigt kraft fick jag dra dragkamp med ett lakan mellan mig och en sköterska. Jag minns också att hon frågade Joakim vad han ätit under dagen och propsade på att han skulle äta upp sin risifrutti så att han inte skulle tuppa av nu när det var nära.  Kl 15.44 efter ca 45 mins krystvärkar föds Elmer. Hans första skrik och känslan när han läggs på mitt bröst är obetalbar. Jag sys på plats, vinglar på bambiben in i duschen och sedan ligger vi bara där i sjukhussängen och tittar på vårt underverk. Vi bjuds på det traditionsenliga födelsefikat innan vi rullas på BB. De kommande dagarna på BB är helt magiska. Vi bara njuter av stunden, livet och vår älskade Elmer.

Trots att jag blev igångsatt hade jag en snabb och komplikationsfri förlossning. Det var skönt att vara på plats när det väl drog igång och jag uppskattade också att förlossningen blev lugn och kontrollerad. Så till dig som oroar dig för en igångsättning, gör inte det utan lita istället på kroppens förmåga att göra det den är skapt för att göra. Lycka till!

 

Johanna

24 februari 2014 00:30

Tack för din berättelse! Jag är i v 32 och kommer föda på Visby BB så det känns bra att höra att ni verkar nöjda! Ni fick en jättefin liten kille!

Hälsn. Johanna (Fd Pantarholmskajenbloggen, om du minns?)

http://www.joffe.bloggplatsen.se

 

Elin

24 februari 2014 08:50

När du berättade för mig om din igångsättning blev jag mycket lugnare. Precis som du hade jag hört att det skulle vara smärtsamt, ta tid och kunna sluta i ks. Nu kom ju förlossningen igång av sig själv men jag kände ändå att en ev igångsättning nog inte hade varit så hemsk ändå. Tack för positiv energi! Ses på lördag! Kram.

http://ekep.blogg.se

 

Victoria

17 juli 2014 09:26

Tack snälla för detta inlägget!

Ska själv sättas igång den 29:e är det tänkt och jag är så nervös för allting så jag ibland bara vill gråta. Men det här muntrade upp :)

Härligt att allt gick bra och grattis till sonen! (även om det nu gått ett antal månader) :D

http://vantarochlangtar.wordpress.com

 

Hanna

15 oktober 2014 00:40

Åh så skönt att läsa! Häftigt att mitt beräknade bf var 1 okt (fast nu då 2014) men har gått över tiden och beräknas sättas igång på torsdag den 16 - precis som du, jag väljer att se det som ett porsitivt tecken. Är så himla rädd för allt som komma skall men tar dina ord med mig. Tack

 

Paulina

1 november 2014 23:05

Heej! Vill bara tacka for ditt inlagg, blir igangsatt nu pa mandag och var valdigt nervos, men nu kanner jag mej mycke lugnare :) tack!

 

Lena

19 januari 2016 16:40

Tack för din berättelse! Pga olika orsaker ska jag troligtvis bli igångsatt (nr2) o det känns inte alls som någon tokig ide längre!

 

Nathalie newman

17 oktober 2017 18:13

Vilket härligt och positivt inlägg!
Jag väntar på igångsättning imorgon om inte förlossningen startar i natt. Mitt vatten gick 36+4 men förlossningen startar inte. Man brukar starta igångsättning 37+0, imorgon!
Varit lite orolig för det, också hört mycket negativt och vill inte ha kejsar snitt så inte så sugen på igångsättning! Ditt inlägg hjälpte mig att känna mig lugnare!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har sagt det förr men rabarber är bland det godaste jag vet. Syrlig, späd och alldeles sagolik. För något år sedan testa jag att göra egen fläderchampagne. Härligt bubblig och lite alkoholhaltig dryck som är perfekt en sommarkväll. Nu har jag tes...

Nikkaluoktasoppa-den lilla lappländska byn som också kallas porten till fjällvärlden har gett namn åt en gudomligt god och lättlagad soppa. Köttfärs, purjolök, vitkål och morötter i en mustig buljong med smak av dijonsenap och tomat. Perfekt nu när h...

Jag vet egentligen inte när det började men under hösten 2015 kände jag mig allt tröttare och tröttare. I början av december hade jag konstant värk i kroppen och hugg i hjärtat flera gånger om dagen. Elmer sov sällan på nätterna och chansen till åter...

Bloggen var under många år min stora energipåfyllare. Här fick jag dela med mig av pyssel, inredningsidéer och inspireras av likasinnande. Sen kom Elmer och mitt i den kris som då pågick glömde jag bort det som jag mådde bra av. Nu ger jag det en ny ...

Idag är det nästan på pricken ett år sedan den där grå marsdagen.. Dagen då vi satt nere i det sterila mottagningsrummet på lasarettet och mottog beskedet om vårt livsöde. På sätt och vis var vi förberedda på vad som komma skulle... Efter nästan 8 må...