Vår lilla superhjälte kryper numera runt och klättrar på allt här hemma. Häromdagen kom vi därför att prata om mockasiner och när jag googlade runt lite efter sådana ramlade jag över Attipas. En alldeles speciell barnsko som jag aldrig tidigare hört talas om.  De som fångade mitt intresse först var alla fina färger och modeller men ju mer jag läste insåg jag att de också hade många smarta fördelar.  Man skulle kunna säga att Attipas är som en blandning mellan en sko och mockasin som kan användas både inomhus och utomhus. Skons utformning är baserad på kinetiska och fysiodynamiska tester som gjorts på småbarns gångmönster. 

Jag kunde så klart inte låta bli att köpa hem ett par och har nu hunnit testa dem ett par dagar. Jag uppskattar att de är så lätta att ta på, att de sitter bra på foten och ger bra grepp mot golvet. Dessutom tycker jag de är så otroligt fina i sina glada färger.  Lite som en skål med färgglatt påskgodis.

De kommer bli perfekta som inneskor på förskolan nu när Elmer snart ska påbörja sin inskolning. Tvättbara, ventilerande och ergonomiska, bättre kan det inte bli!

Är du nyfiken på att läsa mer hittar du skorna här

Till veckan vankas det säkert våffelfester på många ställen i vårat avlånga land. På onsdag infaller ju som bekant Marie Bebådelsedag eller vårfrudagen som den också kallas. Vi tjuvstartade lite här hemma och ställde till med våffelkalas redan idag. Något som uppskattades av lille Elmer som med förtjusning åt två våfflor. Vill ni testa något annorlunda och gott tipsar jag gärna om mina saffransvåfflor. Med mineralvatten i smeten blir de sådär härligt frasiga som våfflor ska vara. Solgula, smakrika saffransvåfflor är ren och skär glädje för öga som gom! Enjoy!  

Solgula, smakrika saffransvåfflor är ren och skär glädje för öga som gom!

 4 portioner

75 g smör + lite till gräddning
2 dl iskallt vichyvatten
4 dl vetemjöl

1pkt (0,5g) saffran
Smält smöret och låt det svalna. Vispa ihop vichyvatten och mjöl och rör ner smöret. Rör till sist ner saffranet.  Låt gärna smeten stå i rumstemperatur i 20 minuter innan ni gräddar våfflorna. Servera med lättvispad grädde och rårörda björnbär!

Nu är jag nyfiken på hur ni helst äter era våfflor?

Jag vill passa på att tipsa om ytterligare en superb barnpryl. Vi hade länge en Antilop barnstol från IKEA här hemma. Största anledningen förutom priset är att den har en sån där praktisk löstagbar bricka som är perfekt för kladd och lek. Dessutom har den räddat oss många gånger när Elmer fått ett epilepsianfall i stolen och annars riskerat att skalla huvudet i bordskanten.

När vi sedan blev tipsade om att skaffa en mer ergonomisk stol till Elmer föll valet på Stokkes Tripp Trapp. Det är en ju en riktig klassiker som barnet kan växa i och dessutom finns det ett stort utbud på begagnatmarknaden. Något som jag dock blev väldigt förvånad över är att Stokke inte har något brickbord passande stolen i sitt eget sortiment. Mycket märkligt! Men så fick jag nys om PlayTray som även den är nordisk design. Uppfunnen i Danmark och tillverkad i Finland!

Playtraybrickan är tillverkad i reptålig hårdplast och kan användas när barnet äter, leker eller målar. Den monteras lätt på stolen och kan också enkelt tas på och av för att diskas eller rengöras. Inga skruvar eller borrhål.... Det finns också bra en säkerhetstanke med brickan då är den utformad så att barnet inte ska nå bordet med sina fötter och därmed undviker man att barnet tippar bakåt i stolen. Jag klickade hem en Playtray från Finland häromdagen och är mycket med nöjd med den. Snabb leverans och suverän funktion. Jag valde färgen svart men den finns också i röd, vit och transparent.

För er som är intresserade av att köpa en PlayTray till er Stokke Tripp Trapp-stol så säljs dom på här! Och det bästa är att ni får 15% rabatt på hela sortimentet när ni anger koden HUS  i kassan (gäller 11-20feb )

Det är med att få ner en barnfot i ett par skor är inte det lättaste... Jag har länge och väl letat efter ett par fotriktiga skor till Elmer som är lätta att få på och av. Det var nästan så att jag hade gett upp när jag kom i kontakt med det svenska företaget Goggisar. De har tagit fasta på problemet och säljer barnskor som är försedda med en dragkejda som går hela vägen under skon. Supersmart!  Utöver det är alla skor tillverkade i äkta skinn och har en ortopediskt utformad sula i naturgummi. Priserna är också betydligt lägre än Pax och Kavat. Jag klickade hem ett par fina läragåsko till Elmer häromveckan och är otroligt nöjd! Tummen upp för svenska Goggisar! 

Att ligga inlagd på sjukhus är en mycket märklig känsla...  Det är lite som att tiden står stilla där inne på de kala sjukhusrummen. Hela dagarna blir bara en sorts väntan på att läkarronden ska komma. Vilket brukar bli först framemot eftermiddagen. Barnavdelningen i Visby ligger strategiskt placerad precis intill strandpromenaden och genom de stora fönstrena kan man följa det sjudande liv som pågår utanför. För mig har det varit en väldigt surrealistisk känsla att sitta instängd på ett rum och titta på glassätande barn, hurtiga motionärer, förväntansfulla semesterfirare och förälskade par som dricker vin i solnedgången. Första dygnet med nya medicinen sov Elmer nästan 20 utav dygnets 24 timmar. Med andra ord hann jag sitta där och titta ut en hel del. 

Vid lunchtid på söndagen kommer Joakim till sjukhuset. Han har givetvis abrutit semestern och tagit första möjliga båt tillbaks till ön. I väntan på läkarronden frågar vi om vi kan få permis och lämna sjukhuset en stund. Det får vi... Så vi bäddar ner zombieElmer i vagnen och tar en promenad bort mot hamnen. Det är en riktigt fin och varm sensommardag med mycket folk i farten. Väl tillbaks på sjukhuset får vi till slut träffa läkaren. Vi går igenom de EEG som gjorts tidigare och diskuterar Elmers ohållbara matsituation. Elmer äter ingenting som inte går att få i  flaska och utbudet av drickvänlig mat är ju väldigt begränsat. Läkaren vill att vi ska remitteras till sjukhusets dietist. Jag är övertygad om att det är medicinobehaget som skapat detta och försöker luska i om det finns andra alternativ. Via en facebookgrup för föräldrar till barn med epilepsi får jag nys om att samma medicin finns som granulat. Läkaren tycker att det är en idé värd att test och skriver ut nya recept.

Efter läkarmötet tar Joakim bilen till Apoteket för beställa hem den nya medicinen och samtidigt passar han  på att köpa med sig lite thaimat. Den avnjuter vid sedan i solnedgången på barnavdelningens lilla lekpark. Det är en fin kväll och jag är glad att Joakim var tillbaks hos oss igen.

På måndagen har vi ett uppstartsmöte inplanerat på Habiliteringen. Kuratorn ringer ner till avdelningen och frågar om vi ska komma och vi får tillåtelse att åka iväg. För mig var det en väldigt konstig känsla att åka dit. Jag har varit på habiliteringen massviss med gånger.. Men då har det varit i min roll som lärare. Nu skulle jag helt plötsligt vara där som förälder. Det blev bara konstigt och jag förstod inte vad jag skulle göra där. Jag vill inte acceptera att Elmer skulle ha några andra svårigheter än sin epilepsi och kände mig nästan lite provocerad över att vi hade remitterats dit. Hursomhelst..... Vi får träffa en kurator som berättar lite övergripande om verksamheten och sen får vi berätta om vår situation. Det bokas också in ett hembesök hos oss några veckor senare.

Tillbaka på barnavdelningen får vi träffa läkaren som meddelar vi ska skrivas ut men att vi ska komma tillbaka om någon vecka för att lämna koncentrationsprov och se över Elmers vikt. Vi packar ihop de sista pinalerna på vårt rum och säger hejdå för denna gång.

Väl hemma igen fortsätter livet sin gilla gång. ZombieElmer återgår till at bli hyfsat pigg igen och när vi får sluta med den äckliga orala medicinen dröjer det inte lång tid innan han återfår sin aptit. Dietisten tycker dock att vi ska komplettera med näringsdryck ett tag framöver och skriver ut recept. Vid den här tidpunkten börjar vi bli stammisar på öns apotek..

Vi tänker i vårt stilla sinne att NU kanske det blir lugnt ett tag men då dyker en ny liten joker upp i leken. Elmer kryper ihop och ser besvärad ut flera gånger per dag. Det är väldigt korta stunder men vid ett tiillfälle hinner jag uppfatta att han får hjärtklappning Hjärtat dunkar hårt och intensivt i hans bröst.  Vi tänker direkt att det är en medicinbiverkning men läkaren som Joakim får prata med när vi ringer in säger att mest troligt är en ny form kramp. Därför bestäms det att vi ska göra ett EKG i samband med nästa sjukhusbesök.

Jag vill börja med att tacka för all den fina respons ni lämnar i form av kommentarer här och på facebook. Även om jag mest skriver för min egen skull känns det väldigt bra få dela med mig av vår resa. Så tack för alla fina ord och tankar. De värmer gott i hjärtat!

I mitten av augusti blir vi beviljade "Vård av svårt sjukt barn".Det ger oss möjlighet att vara hemma och vabba under hela hösten. Även om jag var väldigt sugen på att komma tillbaks till ut i arbetsliv förstår jag att det inte är möjligt.. Jag inser också hur oerhört tacksam jag är över att vi bor i ett välfärdsland som Sverige. Vi har det väldigt bra på många sätt.

Trots att augusti är en ganska turbulent månad på många sätt finner jag någonstans kraften att starta upp en insamling till förmån för Hjärnfonden. Forskningen är vårt hopp och det känns viktigt att kunna göra en insats för oss och alla andra drabbade. Jag bestämmer mig för att ta fram två egna tesorter som ska saluföras på facebook under insamlingsnamnet "För den goda sakens skull" Gensvaret är enormt! På bara två veckors tid samlar vi in över 19 00kr... Jag är fortfarande alldeles mållös över det fantastiska engagemanget från vänner, släktningar och okända välgörare. Teerna blir så populära att vi under hösten får köra ytterligare en insamlingsomgång och totalt samlar vi in närmare 50 000kr! Helt ofattbart!

Sista helgen i augusti åker jag upp till Stockholm för namngivningskalas av min systerson.

Egentligen skulle vi åkt alla tre men Elmer är hängig så han och Joakim stannar hemma. Senare samma vecka, när jag är tillbaks på ön, lovar jag Joakim att få åka iväg till fastlandet själv några dagar.

September har anlänt med sommarvärmen består. Torsdagen den 4 september åker jag och Elmer in till Hemse och tar en promenad i solskenet. Strax bortanför Hagagatan får han en kramp i vagnen och jag inser att den inte kommer ge med sig utan akutmedicin. Jag drar in vagnen från trottoaren och ger stesolid. I vanliga fall brukar krampen ge med sig inom 3 minuter men klockan tickar på. 3,30, 4,00, 4,30....... En isande känsla drar genom kroppen. Jag måste ringa en ambulans... Men precis när jag ska slå larmnumret hör jag att Elmers normala andning återkommer och jag kan pusta ut. Vi avbryter promenaden och åker hem.

Senare samma kväll får han återigen en längre kramp och likadant är det morgonen därefter. Jag känner mig osäker på hur många stesolid vi får ge per dygn och bestämmer mig för att ringa till in till barnavdelningen. Sköterskan i luran ska konsultera jourläkaren. Klockan går.. Det blir lunchtid.. Sköterskan ringer upp och ursäktar att läkaren inte ringt än men lovar att det ska ske snart. Strax efter två ringer så läkaren upp. Han meddelar att han i samråd med övriga läkare beslutat att vi ska läggas in och att de nu håller på att bereda plats på avdelningen. Konstigt nog känner jag mig lättad och glad över att vi får åka in.

Hela sommaren har vi haft en sjukhusväska färdigpackad i sovrummet. Ungefär som den berömda förlossningsväskan står den där fylld med kläder, böcker, hygienartiklar, leksaker och andra förnödenheter. Jag packar ihop det sista och röjer av hemmet lite snabbt.... Man vet ju aldrig hur länge vi blir borta... På vägen in stannar jag till på ICA Maxi och köper lite välling, ersättning och barnmat till Elmer samt lite mat till mig själv. 

Väl inne på sjukhuset blir vi hänvisade till rum nr 6. Det är ett dubbelrum och jag tänker i mitt stilla sinne att bara det inte kommer fler patienter. Jag ser också på telefonen att jag har ett missat samtal. Jag tänker att det är från Joakim men det visar sig vara från barnavdelningen. De ville att jag ska åka förbi Apoteket och hämta ut en ny medicin som en läkare förskrivit till Elmer. Typiskt att jag inte sett det innan. Nu blir det till att vända om igen! Jag svär lite över att Joakim inte är plats när jag baxnar ut Elmer och vagnen till bilen igen.

Väl tillbaks på avdelningen ser jag att vi fått sällskap på rummet, men jag hinner inte fundera så mycket på det.  En läkare kommer in och vill prata med mig. De har beslutats att Elmer ska sättas in på ytterligare en medicin (den som jag hämtat upp på Apoteket) och första dosen ska ges redan nu ikväll. Elmer får en infart i foten och jag vill att de tar en vikt eftersom jag är orolig för hans vikt. Precis som jag misstänker har den minskat ytterligare. Läkaren säger också att vi kommer behöva ligga inne någon dag så att de kan se hur Elmer reagerar på medicinen. Jag vill bara att Joakim ska komma hem....