Husprojektet-Från folkskola till drömboende

Inlägg publicerade under kategorin Allmänt

Av Anna - 25 januari 2015 22:00

Den 17 juli (dagen efter utskrivningen) är en fin och solig kväll. Vi har picknick på stranden men mot slutet på kvällen blir Elmer gnällig och till slut bara skriker han. Väl hemma tar vi tempen som visar på 39.5 Vi ringer in till avdelningen som konsulterar jourläkaren. De tror på någon virusinfektion och säger att vi ska ge lite Alvedon. Men när Elmer vaknar morgonen dagen efter har han fullt med prickar över hela kroppen.


Min första tanke är att det är en allergireaktion på medicinen men ju mer jag tittar på utslagen tycker jag att det liknar vattkoppor. Vi ringer in igen och ansvarig läkare vill att vi kommer in så att de kan utesluta allergisk reaktion. Eftersom det finns misstänkte om vattkoppor får vi inte gå in via dem vanliga entrén utan läkaren möter upp oss i ett slussrum. Ganska snabbt konstateras det att det handlar om just vattkoppar. I samband detta läkarbesök blir Joakim sjukskriven. Att vara hemma själva med Elmers känns otryggt och ohållbart. Eftersom infektioner kan leda till mer kramper föreslår läkaren att vi läggs in över natten. Men eftersom vi är så smittsamma kan vi inte ligga på barnavdelningen utan blir hänvisade till infektionsavdelningen. Jag känner mig som en AIDs-patient men sköterskorna är rara och verkar väldigt glada över att ha fått en så pass ung patient. -Vi har ju mest gamlingar här.. utbrister en av sköterskorna.


Hela lördagen går tiill att vänta på läkarronden. När läkaren till slut kommer konstaterar han också att det mest troligt är vattkoppor och vi får åka hem. Dagarna som följer har Elmer fortsatt mycket kramper och man bestämmer sig för att höja dosen ytterligare. Höjningen gör att Elmer blir som en liten zombie. Han sover och sover och den lilla tid han är vaken orkar han inte mycket. Vi har en tid för EEG på torsdagen samma vecka. Läkarna tycker det är viktigt att den blir av men personalen på Fyslabb kan inte flytta sin utrustning och är rädda för smittospridning så tiden förskjuts.


Den kommande veckan har vi sedan massvis med besök inbokade. Det är besök på ögonmottagningen, hörselmottagningen, 9 månaderskontroll på BVC, sjukgymnastträff samt den uppkjutna EEG-undersökningen. Hörselundersökningen går fort och audionomen konstaterar snabbt att Elmer inte har någon hörselnedsättning. På ögonmottagningen får vi först träffa en ortopist. Denne viftar med prylar, visar randiga brickor och vill att Elmer ska följa föremål med blicken. Men zombieElmer är så påverkad av medicinen att han är alldeles ointresserad. Ortopisten verkar bekymrad över synbeteendet och skickar oss vidare till en ögonläkare. Väl där har Elmer somnat och han sover så djupt att han inte ens reagerar när ögonläkaren lyser med ficklampa rakt in i ögonen på honom. Det visar sig att Elmer är översynt men inte mer än normalt.


Sjukgymnasten som vi träffar är vän och mild. Elmer är trött och orkelös. Han gör inte många försök till att röra på sig där han ligger på den röda gymnastikmattan. Sjukgymnasten konstaterar vänligt att även om det inte var så alarmerande som hon först trott så ligger Elmer inte i framkant. Det visste vi ju sedan innan så besked känns inte så tungt. Något som däremot inte var lika roligt var 9 månaders kontrollen. Den ordinarie BVC-sköterskan är på semester så vi får träffa en vikarie. Det är rar och vänlig kvinna. Hon tar fram klossar, spegel, mugg och sitt 9-månaders formulär. ZombieElmer halvsover i min famn och klarar inte något utav det han förväntas göra. Jag känner mig som världens mest misslyckade mamma när jag går därifrån. Så här i efterhand kan jag tycka det var onödigt att vi skulle utsättas för detta besök. Vi var ju ändå rullning hus neurolog och barnläkare. Vi gör nytt EEG och läkaren har begärt snabbsvar. "Det ser bättre ut" säger man. Något som bör tyda på att medicinen gjort verkan. 


Denna medicinen är dock ingen favorit hos Elmer. Den smakar illa (som en dåligt blandad grogg) och Elmer blir nästinill hysterisk varje gång det är dags för medicin! Vi tar upp det med läkaren och får byta till en annan variant utan smak men det blir nästan värre. På min födelsedag får Elmer sin första tand. I samband med det blir han gnällig och vill inte äta. Det pågår i flera dagar och min frustration ökar för var dag. Elmer har lite feber också men det sätter vi samband med tandsprickningen. När vi vaknar en morgon är han helt rödflammig över kroppen. Vi ringer in till barnavdelningen och får komma dit direkt. Läkaren tror på någon slags ofarliga virusprickar. I samband med läkarbesöket tas också vikt (vilken minskat) och blodprover. Läkaren ringer igen samma eftermiddag och säger att Elmer har minskat att antal blodplättar. Det känns som att luften går ur mig! Nu får det räcka!


Vi tar nya prover någon dag senare och blodvärdet är bättre. Men problemet med Elmers ätande kvarstår. Han som alltid varit matfrisk vill nu inte äta alls. Han öppnar inte munnen och jag sätter det i samband med att tycker det är obehagligt att få medicin. Frustrationen är stor vi försöker på alla sätt vi kan locka Elmer att äta!




ANNONS
Av Anna - 16 januari 2015 23:02

Jag inser att detta kommer bli en lång följetong men här kommer i allafall del 2.


Det har blivit den 22 juni och vi tar flyget tillbaka till Visby. På sjukhuset möts vi upp av ännu en läkare som meddelar att de vill ta kompletterande prover (de prover som ALB-läkaren inte ville göra). De kan dock inte göras förrens under morgondagen och vi blir erbjuda att sova kvar på sjukhuset. Även om jag hatar sjukhus känns det fortfarande som den tryggaste platsen att vara på så vi bestämmer oss för att stanna. Det är fullt på avdelningen och vi får ligga på ett isoleringsrum. Jag har fortfarande en del problem med den sterila sjukhusmiljön och kan inte låta bli att fundera på alla konstiga virus och bakterier som måste finnas i gardinerna ;)


En läkare kommer in på rummet och säger att vi kanske skulle behöva prata med någon om det vi varit med om. Jag vet inte vad jag känner för det men säger ändå ja. Det visar sig dock att kuratorn har semester. Då får vi ett block där vi kan skriva ner frågor till morgondagens läkarträff. Men den enda frågan jag komma på är... VARFÖR? Varför vi? Varför Elmer? Varför Epilepsi?


Epilepsi fanns inte på min världskarta. Det finns ingen i släkten med epilepsi och jag kan inte förstå vad den skulle kommit i från. Allt jag vet om epilepsi är det som jag fick veta från nån film på högstadiet som visade hur man bäst tog hand om en krampande person. Stoppa en penna i munnen så att den inte tuggar sönder tuggan och glöm att du någonsin ska kunna köra bil.


På måndag förmiddag är det så dags för ryggmärgsprov. Elmer får bedömningssalva på ryggen och läkaren vill att vi försöker få honom att sova. När han somnat bärs han in behandlingsrummet och läggs på en brits. Precis när läkaren ska sticka honom vaknar han och jag tror att de ger honom något lugnade för att han inte ska vakna igen. Ryggmärgsprovet förlöper smärtfritt även om jag knappt vågar titta. När de är klart vill de ta ytterligare blodprover. Elmer gallskriker och jag kan inte hålla tårarna tillbaka. Det är så mycket känslor som sköljer över mig.


Innan vi får gå hem vill läkarna att Elmer ska lämna ett urinprov. Sköterskan kommer in med en liten metallskål på rummet och säger att vi kan försöka fånga upp kisset i den. Lättare sagt än gjort men efter mycket äppeljuice och snabb reaktionsförmåga lyckas vi få ihop tillräckligt stor mängd urin i den glansliga skålen. Innan vi får lämna sjukhuset har vi också ett samtal med läkaren om den medicin som Elmer ska sättas in på och hur vi ska agera vid en längre kramp.


Vi packar ihop våra saker och beger oss ut i sommarvärmen. Bilen står parkerad på samma parkering där vi för 8 månaders sedan lämnade sjukhus med vår lille nyfödde prins. Det brister totalt för mig. Jag gråter och gråter hela bilresan hem. Vid Väte kyrka stannar Joakim bilen och undrar om han ska åka tillbaka med mig. Det vill jag inte men jag kan inte sluta gråta.....


Väl hemma snurrar dagarna på. Vi får besök av släkten, vilket ger oss lite annat att tänka på. Elmer har en del små ryck, spasmer samt korta kramper och vi har en hel del telefonkontakt med sjukhuset. Den 4 juli får vi en ny tid för ett nytt EEG. Tydligen misstänker man fortfarande infantil spasm och samtidigt vill man se vad medicinen gett för effekt på epilepsiaktiviteten. Även denna gång ska Elmer sova under EEG-registeringen och vi ger honom melatonin. Några dagar efter undersökningen ringer läkaren och meddelar att epilepsiaktiviteten ser bättre ut men att de ändå vill trappa upp medicinen ytterligare.


Så kommer söndagen den 13 juli. Det var varit bröllop i närheten av oss och vi har en del gäster som ska checka ut. Jag har precis pratat med en av gästerna som vill betala och ha ett kvitto och Joakim pratar i telefon med en släkting. Elmer ligger i soffan i köket när krampen kommer. Tidigare har kramperna bara suttit i under 20-40sek. Det känns naturligtvis som en evighet det med men den här krampen slutar inte. Sekunderna blir till minuter och jag inser att jag för första gången kommer bli tvungen att ge honom kramplösande akutmedicin. Jag lyckas med fumliga händer få upp metallförpackningen och sedan skruva av plastkorken på klysman. Samtidigt ringer Joakim in till sjukhuset och precis när de svarar där så släpper krampen. Den har då pågått i närmare 7 min. Sköterskan i telefonen säger att vi ska åka in till akuten. Jag springer ner till längan och meddelar gästerna att vi måste åka iväg och Joakim stuvar in Elmer och packningen i bilen.


Elmer sover djupt och gör det även när vi kommer in till akuten. Det är mycket folk i väntrummet men vi behöver inte vänta länge. Snart kommer en av barnläkarna som vi träffat tidigare under sommaren in på rummet. Hon undersöker Elmer, läser journalen och beslutar att vi ska läggas in igen. Vi får vänta länge inne på undersökningsrummet innan vi till slut får komma ner på avdelningen. Det platsbrist men vi får ett rum i det som egentligen är skolsal. Mig gör det inget.. Det känns mindre sterilt än alla sjukhusrum och jag tycker nästan det är lite mysigt. Dagarna efter är lite som en dimma för mig. Jag minns att det togs en massa blodprover igen och att Elmer fick en infart i foten. Jag minns också att han fick en längre kramp och att det kändes som om hela personalstyrkan rusade in på rummet när jag larmade.


Läkaren som vi pratar med nu tycker inte att det senaste EEG:et ser bättre ut och vill sätta in en ny medicin. Den kräver dock att det tas leverprover, vilket också görs. Medicinen har också den längsta biverkningslista som jag någonsin sett. "Läs inte säger allt" säger läkaren, men jag kan inte låta bli. Ökad aptit, onormal viktökning, aptitlöshet och viktförlust, förvirring, hallucinationer, aggressivitet, agitation, problem med uppmärksamheten, stelhet, sömnighet, kramper, försämrat minne, huvudvärk, snabba och okontrollerade ögonrörelser, ökad blödningsbenägenhet på grund av minskning av antalet blodplättar, blödningar, blodbrist, dövhet. leverskada och sinnesförvirring. För att bara nämna några av de "vanligaste".


I samband med detta sjukhusbesök börjar också en annan resa utkristallisera sig. Läkarna börjar prata om Elmers släpande utveckling. Remiss ska skickas till sjukgymnast, ögonläkare och öronläkare för att undersöka om allt står rätt till där. Det känns som att ingen vill säga rakt ut men jag lägger ihop 1+1. Onsdagen den 16 juli skrivs vi ut från avdelningen. Det görs upp en plan för att vi ska ha ett besök per vecka på för provtagning och utvärdering. Vi hinner dock inte vara hemma så länge.



ANNONS
Av Anna - 25 juni 2014 22:00

 

I över 5 års tid har jag bloggat här. Under dessa 5år har jag flyttat från norr till Gotland, köpt en gammal skola, startat ett företag, drivit ett café, börjat jobba som lärare, renoverat ett stort hus, lärt mig kitta fönster, byggt badrum, slipat golv, startat ett guesthouse, fött ett barn, varit med i flera inredningstidningar, varit finalist i Sveriges charmigaste hem och IKEA:s drömkökstävling, tagit fram en tekalender, pysslat och delat med mig av massvis med recept.


Bloggandet har bjudit på många fina möten och upplevelser som jag inte velat vara utan! Nu har livet dock tagit en annan vändning och jag vill med dessa ord tacka er alla som följt med på min resa.


Jag låter bloggen finnas kvar eftersom jag tror att många fortfarande kan ha glädje av mina inlägg


Tack för mig och vem vet kanske ses vi nån annanstans

Av Anna - 6 maj 2014 17:46

 

... eller Creme Ninon au gingembre et crème de chèvre, vilket ju låter betydligt flashigare. Hur som helst är det en otroligt och god snabbfixad middag full med järn, antioxidanter och andra nyttigheter. Å längre än en kvart tar det inte att få maten på bordet!

 

Creme Ninon

4 port

 

1 liten gul lök

600g frysta gröna ärtor

2 buljongtärningar

7 dl vatten

2 dl vipsgärdde

1 dl vit mousserande vin (kan uteslutas)

4 cm färsk ingefära

salt och peppar

 

Skala och hacka löken. Riv ingefäran. Koka upp vattnet och buljongen. Lägg ner löken och ärtorna och låt koka under lock i ca 5 min. Mixa soppan slät med grädden. Lägg i den rivna ingefäran. Låt koka upp och smaka av med salt. Häll i det mousserande vinet precis innan servering.

Servera med bröd och en getostkräm ( getost blandat med kesella/creme fraiche)

 

 

 

Av Anna - 5 maj 2014 16:30

Min älskade lille son verkar ha ärvt mitt intresse för friluftsliv! Under gårdagens tur till Närsholmen med promenad i blåsten och lunch ute i det fria fyrade han av leende efter leende. Vi får ta och boka in fjällvandring tillsammans när han blir lite äldre.



Av Anna - 4 maj 2014 11:54

   

   

Våren är här och med den kanske också den stundande sommarsemestern ska planeras. Här på ön håller vi som bäst på att iordningställa vårt guesthouse inför sommarens alla gäster och besökare. Vårt trivsamma ooch familjevänliga boende ligger på sydöstra Gotland och är en perfekt utgångspunkt för en mysig semester på vår vackra ö.


Men för dig som hellre semestrar i vackra Visby kan jag tipsa som att vi under sommarveckorna hyr ut vår lägenhet i Visby. Den ligger mycket centralt bara ett stenkast från Östercentrum och ringmuren. Lägenheten har ett stort, välutrustat kök med sittplats, badrum med dusch och kombinerat sovrum/vardagsrum med resårsängar. Utanför lägenheten finns en trevlig trädgård för frukost i det gröna. Avskilt läge men ändå nära innerstaden. Lägenheten uthyres till skötsamma medelålderspar eller par med spädbarn. Max två vuxna i lägenheten. Bytesdag på lördag och lägenheten finns ledig vecka 28,29, samt 31. Pris 4500kr/veckan.

 

Gotland och Visby har så mycket att erbjuda. Strosa i rosenklädda gränder, promenera i solnedgången på strandpromenad, ta en glass i hamnen,  dricka en kall öl på en mysig uteservering, beundra den fantastiska ringmuren, njuta blomsterprakten i botaniska trädgården eller bara ha av lite avkopplande härlig semester. Besök raukarna på Fårö, bada på långgrunda strandstränder, fynda bland loppisar, besöka keramiker och utställningar, mumsa på nyrökt fisk i ett mysigt fiskeläge, beundra utsikten på Högklint, uppleva medeltiden på ett Tornerspel, ljumma sommarnätter, solnedgångar vid stranden, glass i stora lass eller en avkopplande bok skuggan under ett murgrönsbeklätt träd!


För er som ännu inte besökt Gotland säger jag bara... Gör det!!!!

 

Detta får bli mitt bidrag till Fabrikens söndagsbild!

 

Av Anna - 5 april 2014 10:51

 

Det sägs att inget barn blir så väldokumenterat som just första barnet och det ligger nog mycket sanning i det. Fasligt fort går det och det gäller att hänga med i utvecklingen. I Elmers fall fick jag en bok av Joakim redan när jag blev gravid och där har vi dokumenterat hela graviditeten, sen blev det en "Första boken om mig" där jag fyller i Elmers framsteg. Häromdagen pysslade jag också ihop en fotobok om Elmers första halvår. Det är ju roligt att kunna gå tillbaka och minnas längre fram. Jag tycker det är jättekul att titta i min Första boken om mig och jämföra med Elmers utveckling!

Av Anna - 27 mars 2014 16:28

 

Disktrasor sägs ju vara en riktig bakteriehärd om de inte sköts på rätt sätt och byts OFTA. Nu har jag investerat i snygga, miljövänliga stickade disktrasor som kan kokas och sägs bli bättre från gång till gång.


Vad har ni för disktrasor därhemma och hur ofta byter ni dem?

Presentation

Hej! 

 

Roligt att du hittat hit! Här blandas vardagsliv, pyssel och renovering av vår gamla skola samt tankarna om att leva med ett svårt sjukt barn!

Välkommen!

Vill du synas här?

Vill du kanske sponsra en bloggtävling, synas på min blogg eller bara komma i kontakt med mig så maila på anna@aguesthousegotland.com

A Guesthouse Gotland

    
  

Sommartid driver vi ett mysigt, personligt och rofyllt guesthouse i vår vackra skola! Välkommen att kika in på A Guesthouse Gotland  

Bloglovin

bloglovin

Jag är medlem i Inspirationsfabriken

 

Besöksstatistik

Fina inredningsprylar

Beauty 250x360

Bloggar jag gillar

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Tidigare år

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2018
>>>

Filmklipp från vårat hem

  Klicka HÄR

Senaste kommentarerna

Länkar

RSS

Zalando

Matbloggstoppen
Matbloggstoppen

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se