En sån här dag när pannan stannar, man ser att ett fönsterglas spruckit och sedan inser att vattenpölen på köksbänken kommer från en takläcka undrar man varför man skaffat hus egentligen. Tänk vad skönt det hade varit om man bara kunnat ringa vaktmästaren och så hade problemet varit någon annans. Jag får ta och pigga upp mig med ett litet filmklipp från vårt fina hem istället. En liten kärleksförklaring till vårt idag ganska bångstyriga hus. Välkummen in!

För fler söndagsbilder kika in på Fabriken.

 

mamma

16 december 2012 20:50

Visst är det kul med hus man har alltid något att göra.

 

Susanne

26 december 2012 16:31

Åh vad roligt att få en rundtur i ert fina hem! Köket är ju helt fantastiskt och den drivvedsbetsade väggen otroligt vacker!
Hoppas ni har en riktigt fin jul!
Kram!

http://inredningsbloggen.wordpress.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag har sagt det förr men rabarber är bland det godaste jag vet. Syrlig, späd och alldeles sagolik. För något år sedan testa jag att göra egen fläderchampagne. Härligt bubblig och lite alkoholhaltig dryck som är perfekt en sommarkväll. Nu har jag tes...

Nikkaluoktasoppa-den lilla lappländska byn som också kallas porten till fjällvärlden har gett namn åt en gudomligt god och lättlagad soppa. Köttfärs, purjolök, vitkål och morötter i en mustig buljong med smak av dijonsenap och tomat. Perfekt nu när h...

Jag vet egentligen inte när det började men under hösten 2015 kände jag mig allt tröttare och tröttare. I början av december hade jag konstant värk i kroppen och hugg i hjärtat flera gånger om dagen. Elmer sov sällan på nätterna och chansen till åter...

Bloggen var under många år min stora energipåfyllare. Här fick jag dela med mig av pyssel, inredningsidéer och inspireras av likasinnande. Sen kom Elmer och mitt i den kris som då pågick glömde jag bort det som jag mådde bra av. Nu ger jag det en ny ...

Idag är det nästan på pricken ett år sedan den där grå marsdagen.. Dagen då vi satt nere i det sterila mottagningsrummet på lasarettet och mottog beskedet om vårt livsöde. På sätt och vis var vi förberedda på vad som komma skulle... Efter nästan 8 må...